Alla inlägg den 9 maj 2007

Av Anna - 9 maj 2007 15:56

Allt är bara svart nu

Jag trodde att det skulle gå över ganska snabbt, men det gör det inte.


Det är inte jag längre.

Frågan är väl egentligen om det någonsin har varit jag.

Jag orkar inte tänka på det.

Jag vill spy.


<>Jag kommer inte klara mig.

<>Jag räcker inte till som jag är, och det tar död på mig.


<>Södra Latin, Nacka eller Värmdö

<>Hur jag än gör kommer jag att ta livet av mig tillslut.

<>Jag orkar inte vara så underlägsen och värdelös.

<>Jag orkar inte titta på alla söta människor som är så bra.


<>Jag kan inte riktigt förklara det.

<>Det är bara ingenting.

<>Jag känner mig sådär gråblå inuti.

<>Precis samma färg och temperatur som vattnet.


Vi var på Skansen idag med skolan.

Jag lyckades vara korkad och glad fram till typ halv elva. Sen bara försvann allting.


På morgonen och igår kväll var ändå det värsta.
Då var det bara skit.


Jag vet att jag inte borde förstöra mitt liv på grund av mina tillfälliga depressioner, men det känns inte så.

Det känns inte som det är någon idé att fortsätta över huvud taget.


När jag inte är i de ledsna perioderna så tror jag verkligen att jag ska kunna bli något meningsfullt och fint. Kanske till och med vara lycklig.


Det är våldsamt nu också.

Så fort jag blundar ser jag våld.

Jag vill klippa, skära, krossa, spräcka, bryta och förstöra.

Men jag är alldeles för mesig.

Det enda jag klarar är att såra de som minst förtjänar det.

Och dem sårar jag med ord.



Sen skulle jag träffa Anni, Nina, Johanna och Alice. Och det gjorde jag. Men inte ens de kunde göra mig glad.

Jag bara sjunker.


Det bästa jag kan göra är att skada mig själv ordentligt.

Om jag krossar skallen kanske skiten rinner ut.



Om jag bara skunde slå sönder allt.

<>Om jag bara kunde bryta deras mönster.

<>Allt som alla ler åt gör mig galen.


<>Det var nog precis efter jullovet som jag slutade gå på egna ben.

Jag måste alltid hålla i någon.

Om jag inte gör det tynar jag bort.

Om jag inte får lite kraft från någon annan dör jag inuti.

Min själ håller på att förmultna eller något.

Ruttna.

Det är som en sjukdom.


Jag skulle vilja sjukskriva mig på grund av depression.

<>Bara släppa allting och ligga i någon säng som en annan liten tönt. Och hela dagarna ska någon sitta bredvid mig och säga att jag är bra och försöka bryta ledsenheten.

Och jag ska inte behöva tänka själv eller göra någonting. De ska bara veta vad jag behöver hela tiden.

Och sen ska det plötsligt verka som att livet var väldigt roligt.


Fan ta Södra Latin, och psykologutbildning och resor runt jorden och kloka tankar.

<>Det är som en yta.

<>Som en filmduk där hela livet spelas upp.

<>Och de ser bara duken.

<>Sen är det blod och spya och ett äckligt virrevarr av känslor och förvirring på andra sidan.

Och ibland försvinner allting, och på min sida av duken är det bara vakuum.


<>Och när jag ska förklara genom duken låter allting så patetiskt.

<>Och alla skrattar.

Och så ser jag tjock och ful ut.

Som ett troll.

Som någon som tränger sig på som ingen vill ha att göra med.

Och så skriker jag att jag är olycklig och försöker sätta ord på blodet.

Men det går inte.

Alla tror att jag gråter över det som syns på duken. Fast ingenting verkligt egentligen syns där.


Och sen vill jag skrika högt och länge och skära sönder duken.

men jag vet attt folk skulle bara hata mig ännu mer då.

Jag skulle bara förstöra varje chans att någonsin komma tillbaka.

Och sen blir det grått

och jag försöker vara tyst

och jag försöker vara som de är och som det är bra att vara

och allt är så livlöst

och andetagen gör ont

Och jag är ännu gråare

ännu fulare

och ännu större


Och jag försöker göra någonting som ska verka vettigt

Och kravla mig ut

Men jag ser ingenting

och allting är så grått inuti så världen tappar konturerna

Och jag säger helt fel

Och jag gör fel och är konstig

och jag känner inte igen mig själv

följer bara någon svag, grå vind


och ingen kommer orka läsa allt men de vill väl inte veta

och ingen bryr sig egentligen

och ingen vet

och jag bara önskar att jag kunde gå sönder


Och jag tror på änglar

För jag tror att en dag så kommer det komma någon och rädda mig

Och sen ska jag komma till en plats där det finns såna som jag

Och ängeln ska le

Och kanske inte vara så som jag trodde

Men ingenting ska bli grått igen då

För ängeln ska hjälpa mig till en plats där världen är av blod 

Skapa flashcards