Alla inlägg den 17 december 2006

Av Anna - 17 december 2006 20:06

När vi växte upp, lekte livetVi var evighetens hoppDet var helt självklart att vår framtid skulle bliOförbrukat friSomrar svepte framJorden värmde våra fötter där vi sprangRågen gungade, och gräset växte gröntHela livet var så sköntFrusna på en strandFlög vi drakar medans tiden flöt i landVi var barn som ingen ondska kunde nåOch himlen var så blåNu tar molnen markJag var förblindad av att solen sken så starkMen mina ögon kommer alltid le mot digKan det begäras mer av mig?Himlen är oskyldigt blåSom ögon när barnen är småAtt regndroppar faller som tårarna görDet rår inte stjärnorna förÄlskling, jag vet hur det kännsNär broar till tryggheten brännsFast tiden har jagat oss in i en vråÄr himlen så oskyldigt blåJag vill sjunga den för alla jag träffar. Bara för att den är så fin. Det är den finaste visan!Den ska jag ha som soundtrack till min film om gör någon och om man får ha den som soundtrack.Nu kommer min familj hem.Det var tidigt!Jag har suttit framför datorn i flera timmar. Vilken tönt jag är! Men nu ska jag seriöst ta tag i någonting...

Av Anna - 17 december 2006 19:37

Nu kom jag på hur jag ska leva mitt livJag ska ge upp allting som jag står förJag ska ge upp tron på att man kan hitta sanningenJag ska leva dum och lyckligJag ska sluta lyssna på KentJag ska sluta tänkaJag ska vara lite blåstMen jävligt lycklig :-)Jag kommer inte leva så, för inte ens det kommer jag minnas när jag är tillbaka på ytan igen. Man kan inte styra sig själv där. I alla fall kan inte jag det.Fan vad jag skriver. Och alla ytliga stackars människor kommer inte fatta ett skit. Bara tycka att jag är flummig, konstig, sentimental och skriver massa lögner.Det värsta är att jag måste bry mig.

Av Anna - 17 december 2006 19:20

Jag var just inne på vintervila och fylldes av ett hat mot alla alternativa människor som inte alls är alternativa utan bara bygger upp sitt eget system av vad som är status och inte status.Det finns ingen grupp av människor som tillåter folk att vara som de är. De som säger att de står för såna saker är lika fördomsfulla som alla andra. Alltid hatar man någon och alltid dömer man folk efter utseednde och fucking första intryck.JAG HATAR VÄRLDEN!!!Jag hatar alla människor som tror att de vet allt men som inte vet något. Jag hatar folk som tror att de vet hur jag känner mig fast de inte vet ett skit! Jag hatar hela helvetet av regler och förslag om hur man ska leva sitt liv. Jag hatar människor som tror att de kan berätta något för någon annan.DET GÅR INTE!Människor kan inte förståMänniksor kan bara missuppfatta och förvrängaMänniskor kan bara förstöra fina tankar och använda dem som motivation när de utför sina onda gärningarJAG HATAR MÄNNISKORJag hatar alla som säger att man ska kämpaDet finns ingenting att kämpa förNu sa jag emot migsjälv. Eftersom jag tidigare ikväll skrev att meningen i livet är att kämpa mot ett mål.Jag fattar inte hur jag tänker.Jag fattar inte hur folk kan tro att de förstår andra när ingen jävel förstår sig självJag skulle vilja få världen att inse att det inte går att prata ytligt om allvarliga sakerDet tar en livstid att lära känna en annan människa så bra att man kan ha en sammanhängande diskussionMitt hopp var att det fanns människor som kunde förstå utan att man behövde förklaraMen det finns ingenting såntAlla människor tror att de förstårIngen lyssnar efter tecknenIngen orkar lyssna och titta så noga att de ser varandras tankarMen tro mig, det gårOm vi bara orkade lyssna skulle vi kanske kunna förståDet är inte bra att umgår med mycket folkMan ska ha tio personer som man känner riktigt väl istället för 2000 ytliga kontakterPå 15 år, 11 månader och tre dagar har jag sammanlagt haft ca 48 timmar då jag har förstått mig själv helt och hålletFörstått mig själv på det sättet som jag gör just nuDå har jag börjat med att vara ledsen i några dagar och sedan blivit lämnad ensam med mina tankar och med tystnadenHur kan jag ens veta att jag förstår mig själv nu?Hur kan alla vara så säkra på att man blir klokare ju längre man lever?Vad är det som säger att puberteten inte är den period i livet då man är som närmast sanningen?Det bästa är när man ser allting klartKristallklartDet bästa är när man förstår världenDet värsta när man förstår att man inom några timmar kommer ha tappat förtåelsen igenDet hjälper inte att jag läser vad jag skrev när jag förstodNär jag är tillbaka på ytan ser jag det bara som skräpMan ser inte sanningen när man lever i en lögnOm man någonsin får se den så blinkar den förbi, och sedan får man veta att man en dag kommer förlora den för alltid.Människor kan inte kommunicera med varandra på djupet.Jag kan inte ens förmedla sanningens budskap till mig självOm några minuter ser jag det här som flumJag har redan tappat lite av förståelsenJag ser det inte längreDet där är det bästa. Jag önskar jag kunde dela det med någon. Men jag vet att det inte går.

Av Anna - 17 december 2006 18:46

Eftersom jag har så tråkigt, och eftersom jag ändå är inne på rätt dator, så passade jag på och ladda upp en ny bild på mig.En där jag inte ser ut som en fjortis.Istället ser jag ut som en skräckslagen ko, men förhoppningsvis får det folk att tro att jag är en seriös person. Varför det nu skulle göra det kan man ju fråga sig, men skitsamma.Snart ska jag göra något nyttigt av min tid. Typ slå in julklappar eller något, men det blir nog om några timmar. För jag känner inte för att lyfta min rumpa från stolen...

Av Anna - 17 december 2006 18:26

Jag har så jävla tråkigt. Ingen verkar leva längre. Allt är bara tyst och dött.Jag måste nog gråta lite...JAG HATAR TYSTNAD!!!!!

Av Anna - 17 december 2006 17:59

Nu är jag ensam hemma. Skönt.Jag kollade på handbolls EM. Norge vann.Sen var det reklam för någon läskig TV-serie, och eftersom jag är så feg så var jag tvungen att panikbyta kanal.Då hamnade jag på något UR-program som handlade om västbanken och hur det är att leva där.Det intresserar mig väldigt mycket, och om jag fortfarande hade ägt några tårar så skulle jag ha gråtit dem till det där programmet.Jag ska läsa något språk som de pratar där, och så ska jag åka dit och hjälpa barn när jag blir stor.Det intressantaste skulle vara att skriva brev eller mail eller något till någon som bor där. Förklara hur mitt liv ser ut och hur jag förstorar mina patetiska problem och får depressionsattacker för ingenting.Läsa om hans eller hennes liv och försöka förstå hur deras vardag ser ut.Det jag undrar mest är ifall de också blir ledsna för såna här patetiska småsaker som jag. Om de bryr sig om samma saker som jag bryr mig om. På sätt och vis tror jag det. Och jag tror också att ungdomar där är mycket intressantare än ungdomar i Sverige och rika länder. Jag tror att de har tankar om livet, lyckan och världen som de flesta här aldrig kommer få.Nu gör jag sådär igen. Bygger upp en falsk bild av någonting. Övertygar mig själv om saker som inte bygger på någon fakta över huvud taget. Och sedan bygger jag mitt liv kring det. Längtar.JAG HATAR MIG SJÄLV!Men på sätt och vis är det skönt att tänka såhär. Tänka att det finns en plats som har allting jag drömmer om. Tänka att det finns ett mål som är svårt att nå. Ha något att kämpa för.Det här har jag tänkt förut. Jag tror att det var när jag hade sett "Glasblåsarens barn". Det är en bra film. Visserligen en barnfilm, men den har värsta djupa meningen i sig.Det finns en grevinna där som får allting hon pekar på, och i slutet kommer hon på att det är när hennes önskan inte blir uppfylld som hon är som lyckligast.I filmen vill hon ha rosenknoppar som greven inte kan hitta. Och hon säger: "De där rosenknopparna skulle vara vissna imorgon, men nu kan de vara vackra levande rosenknoppar föralltid i mitt minne" eller något i den stilen.She's got a point.Men jag tycker nästan att meningen med att inte kunna få saker är att det ger en något att sträva emot. En mening att leva några veckor till.Om jag låtsas att meningen med mitt liv är att resa till Västbanken. Då kommer det bli så mycket lättare att möta alla motgångar.Känn på den du Alexander. Jag hade visst rätt i att det inte finns någon lycka utan sorg! Ingen mening utan mål. Fattar du?

Av Anna - 17 december 2006 16:14

Nu börjar jag få igång julkänslan igen!Idag har jag shoppat loss på julklappsfronten. Jag tror till och med att jag har köpt för många julklappar. Fast det har jag nog inte när jag tänker efter. Jag har fyra kvar...I alla fall blev det en jävla massa inköp. Nu har jag bara tvåhundra spänn kvar, sedan är jag luspank fram till någon gång i januari. Om jag inte får pengar i julklapp då, men det känns lite osannolikt.Min moder och syster har bakat kola. Den är så underbar! Det är typ lite lime i den, så hela grejen blir mycket fräschare än vanlig kola. Det här kommer bli den bästa julen ever. Eventuellt med undantag för Kenya-julen då...Imorgon ska jag gå till skolan. Det är deprimerande! Och dessutom vet jag inte ifall jag behöver vara där på förmiddagen eller inte. Jag tror jag går dit i alla fall. Det är nog ändå inte så hemskt. Det är ju så jävla slappt nu innan jul.Det enda som är riktigt jobbigt är väl att gå upp på morgonen i så fall. Man borde göra tradition av att skolka den sista veckan innan jul. Man gör ändå ingenting vettigt då.Hoppas jag får vara med Johanna på jullovet, för annars kommer jag ha så tråkigt. Fast vi kanske skulle ha den där tjejkvällen med Michaela och Tannaz. Det skulle vara kul.Nu ska mina föräldrar på glögg. Jag följer nog inte med. Jag stannar hemma hos min blogg istället.Kanske jag borde följa med, men jag orkar inte riktigt. Jag har dålig erfarenhet av att följa med mina föräldrar på fester. Det brukar inte bli så kul. Kanske beror det på att jag var så blyg när jag var liten och aldrig vågade hälsa på de andra barnen.Nu har jag fått panik för min hållning igen. Suck och stön. Det är ganska jobbigt...

Av Anna - 17 december 2006 15:54

Helvete, jag som precis hade loggat in. Jag får skriva senare...

Skapa flashcards